Kartotek över döda och återuppståndna

”Jag blundade och hörde de dödas mummel, dessa dövstummas ohörsamhet som övergick i en dov smärta. De var oroade, de hade för många väskor eller för få, de tyckte livet var för grällt och resan för lik en sandstorm, de ogillade sig själva som individer, men tog samtidigt avstånd från gruppen vars enda gemensamma nämnare var döden.”Det går som ett tvärdrag genom Linda Örtenblads noveller. Fönster slås upp i ett återvunnet barndomshem, någon annanstans stängs en dörr för alltid när en släkting dött, somliga återuppstår som fåglar, minnen skingras som rök för att strax ta ny gestalt. Även omärkliga förvandlingar blir synliga i Örtenblads mångskiktade prosa, där människor och djur rör sig med outgrundlig systematik genom övergivna platser och ofärdiga liv.